Jag behövde alkohol. Jag behövde bli full, så jag kunde glömma min sorg. Jag var i Neptunus, en bar i Bridgeport. När jag började gå mot en bar för att beställa en drink, så väckte en annan sak min uppmärksamhet.

Han satt där. Vid ett litet bord och en dricka i handen. Skurken som jag letade efter var här. Jag visste exakt vad jag skulle göra. Jag gick mot baren och skulle beställa en öl, innan någon hejade mig.

”Jag kan bjuda på en öl”, sa en röst bakom mig.

Jag vände mig om och log.

”Tack”, sa jag och kollade med en flörtig blick på han.

Ursh vad jag gjorde jag för nåt? Det kändes som om jag var otrogen mot Alex. Jag ville verkligen inte göra detta men om jag gjorde det skulle jag hamna i fängelse, vad hade jag för val?

”Du kan sitta där medan jag beställer drinken”, sa skurken och pekade mot bordet där han hade suttit.

Jag kollade med en ny flörtig blick på han innan jag gick till bordet och satte mig ner där.

Efter en stund kom han med två drinkar. En till mig och en till han. Han satte sig framför mig, tog en klunk och log.

”Är du ny här?” frågade han.

”Ja”, svarade jag.

”Så vad tog dig till storstan?” frågade han.

”Jag har alltid velat bli skådespelare eller sångerska, och i storsan lyckar man bäst”, svarade jag,

Jag tog en klunk från ölen. Någons telefon ringde. Jag förstod att det var hans telefon som ringde.

”Jag måste till jobbet”, sa han och letade i sina fickor efter nånting.

Han la fram en penna och ett papper.

”Kan jag få ditt telefonnummer?” frågade han.

Jag började skriva mitt telefonnummer medan jag skev sa han:

”Jag kan guida dig genom Bridgeport, förresten är mitt namn Damon.”

”Charlie”, sa jag och gav honom lappen.”Vi ses.”

Föresten jag har problem att skriva den nya berätelen onsdskan och stefanis liv. Jag försöker lösa problem. Föresten hittade jag inte familjen till äkta kärlek :/ allt skiter sig.

Klicka här för att läsa tidigare delar av äkta kärlek

Efter en flygtur till Bridgeport var jag framme. Jag satt i en taxi till min nya lägenhet. Jag kollade ut genom fönstret sorgset. Jag saknade Alex redan nu.

Bridgeport var helt okej. Det var många barer och massa lägenheter. Den här staden skulle verkligen inte passa mig och Alex. Vi drack aldrig eller festade aldrig. Vi gillade mer att tillbringa tid tillsammans i parker, festivaler, biografer och konserter (kanske konserter räknas lite som party, äh en konsert är ett ställe där någon sjunger och inget disco). Medan jag kollade ut genom fönstret så tänkte jag på vad jag skulle göra när jag var framme i min lägenhet. Först skulle jag utforska den och vad skulle jag göra sen?

”Det blir trehundra kronor”, sa chauffören och väckte mig ur mina tankar.

Jag betalade chauffören och klev ut ur taxin. Chauffören klev också ut ur taxin och gav mig min väska. Jag tog den och kollade tacksamt på honom. Jag gick in genom en dörr och gick till hissen som fanns inne i rummet. Jag klev in i den. Vilken våning bodde jag på nu igen? Vad hade Diana sagt? Vad var det för nåt? Juste tredje våningen. Jag tryckte på en knapp och hissen rörde sig uppåt.

Lägenheten var liten och trång. Jag saknade ännu mer mitt stora hus. Jag lade väskan på marken. Jag gick till sovrummet. Det var väldigt liten och det ända som fanns där var en billig dubbelsäng och en liten byrå. Det fanns inga fönster eller en spegel. Hur skulle jag bo i den här lägenheten?! Jag bestämde mig för att gå till en bar, kanske skurken jag letade efter var där?

Klicka här för att läsa tidigare delar

Jag gick ut från salongen med bestämda steg och brydde mig inte om Dianas blickar. Jag ställde mig utan för salongen och väntade på en taxi.  

Efter fem min så stannade en taxi framför mig. Jag klev in i den.

”Var ska du då?” frågade chauffören.

”Rosgatan 1A”, svarade jag.

Chauffören satte fart och jag kollade dystert ut genom fönstret. Jag skulle vara utan Alex i fem hela år. I fem år! Jag skulle inte överleva de åren. Han var mitt allt och när jag inte träffade honom på fem timmar så blev jag galen. Så hur skulle jag klara fem år?   

Chauffören stannade utan för mitt och Alexs hus. Jag skulle inte se huset på fem år. Jag mindes när jag och Alex hade kollat på huset. Hur mäklaren hade guidat oss runt huset. Hur vi hade älskat huset första gången vi såg det.

”Det blir 250 kronor”, sa chauffören och väckte mig ur mina tankar.

Jag betalade chauffören och klev ut ur bilen. Alex stod och väntade på mig. Jag gick långsamt mot han. 

När han såg mig, blev han förvånad. Han kände inte igen mig. Han gick emot mig och sa med en förvånad röst:

”Charlie är det du?” 

Jag nickade. Jag berättade om uppdraget och varför jag såg annorlunda ut. Medan jag berättade grät jag. Han bara stod chockad och lyssnade. 

”De djävlarna”, sa han efter jag berättat klart och tog mina händer.

Efter han hållit mina händer i fem minuter så kollade han i mina ögon och kramade mig. Jag grät. Jag kunde inte klara fem år utan han. Jag vet inte hur länge hur vi kramades. Jag tror det var en timme. Han ville inte heller släppa taget om mig.   

Han kysste mig en lång stund.

”Jag kommer inte klara det”, sa han efter kyssen.

”Jag kommer dö utan dig”, sa jag. 

Han smekte min kind.

”Var stark Charlie”, sa han.

Jag kollade in i hans ögon en lång stund memorerade hur han såg ut, tog bort hans hand och gick in i huset för packa inför uppdraget.

Del 1

Jag gav henne ett falskt leende. Om jag inte tog det här uppdraget så skulle jag hamna i fängelse. Det sista jag ville var att hamna i fängelse. Gud vad de lurades! De hade sagt att förra uppdraget var det sista. När jag var klar med det här uppdraget så skulle jag och Alex sticka till ett land där de inte kunde nå mig.

”Så vad handlar uppdraget om?” frågade jag och försökte låta lugn men inuti så ville jag slå Diana på käften.

”Charlie du är vår snyggaste och bästa agent. Det är därför du fick detta uppdrag. Det finns en skurk vid namn Damon och han är anklagad för massa saker men vi har inga bevis att han har gjort massa olagliga saker så vi kan inte gripa han. Ditt uppdrag är att resa till vår kändaste stad Bridgeport. Du ska bli ihop med han och samla massa bevis så vi kan gripa han. Det kan kanske gå så långt till äktenskap och barn, men bry dig inte om det. Samla bevis så vi kan gripa han. Du får massa pengar för detta uppdrag. Du har fem år att göra detta uppdrag. Förresten så behöver du en make over”, sa Diana.

Jag hade lust att misshandla Diana men jag kollade på henne med en stadig blick. Jag skulle låtsas bli ihop med en person. Det skulle kännas att vara otrogen mot Alex. Jag hoppades att han skulle förstå situationen. Och fem år utan han! Hur skulle jag klara det? Men jag var tvungen att ta detta uppdrag annars skulle jag hamna i fängelse och det ville jag inte.

”Okej, då åker vi direkt till stylist salongen”, sa jag med en stadig röst och tvingade in tårarna.

I stylist salongen.

”Hm vad skulle passa dig? Vad gillar killar på tjejer? Tänk Diana. Hm, har du når förslag?” frågade Diana och kollade runt vad som skulle passa mig.

”Jag vet väl inte”, sa jag,

Sanningen var att jag hade aldrig brytt om mode. Jag tog alltid på mig vad jag kände för.

”Nu vet jag”, sa Diana.

”Är du säker att du vet vad som skulle passa mig och vad killar skulle gilla?” frågade jag.

Diana gick och tog en massa kläder och gav till mig. Jag bytte om till kläderna hon gav mig. Hon gav mig även en väska full med andra kläder till min nya garderob. Diana fixade mitt hår och sminkade mig. När jag fick se resultatet kände jag knappt igen mig. Konstiga kläder, sminkad och annorlunda hår.

När jag var klar gick Diana fram till mig.

”Du ser perfekt ut. Men jag antar att du vill säga adjö till Alex. Packa lite och säg adjö snabbt”, sa Diana.

”Jag säger adjö i min takt och packar i min takt”, fräste jag och gick.

Hon satt där och väntade på mig. Vad ville hon nu då? Jag var klar med alla uppdrag. Staten ägde mig inte längre, eller? De hade jo sagt att det förra var det sista uppdraget. En kall kåre gick uppför ryggraden. Tänk om de behövde mig i ett nytt uppdrag? Tänk om de skulle säga att staten ägde mig fotfarande?  

Jag gick med långsamma steg mot henne. Med en stadig och en allvalig blick kollade jag på henne medan jag gick långsamt. Det kunde inte vara ett nytt uppdrag. Jag hade en förlovningsfest snart. Jag planerade redan bröllopet. Jag och Alex, min pojkvän planerade till och med barn. Det fick verkligen inte vara ett nytt uppdrag. 

Jag satte mig tyst bredvid henne. Ingen sa nåt. Det var en obehaglig tystnad. Men jag tänkte inte bryta den. Vi satt tysta i fem minuter innan Diana bröt den.

”Nämen hej Charlie. Hur mår du och Alex? Det var längesen jag träffade dig. Var det inte en...”

”Vad vill du? Varför kallade du hit mig? Jag måste faktiskt hem och planerna min förlovning och mitt bröllop.”

Min röst var kylig och kall. Min blick var hård och borrade sig in i Diana.

Dianas röst blev allvarlig. Hon kollade på mig med en nervös blick innan hon började.

”Förlåt du trodde att föra uppdraget var det sista uppdraget men tyvärr behöver vi dig. igen Alltså äger staten dig fotfarande. Jag lovar på min mammas grav att detta är det sista uppdraget”, sa Diana och gav mig en nervös blick.  

Av min ilska mot staten så sprang jag iväg. Ett nytt uppdrag. Om jag vägrade göra uppdraget så skulle jag hamna i fängelse. Jag hade ett avtal med staten. Varför hade jag varit så ung och dum? Om jag hade varit en smart tjej så skulle jag aldrig blivit en agent.

”Charlie vänta”, ropade Diana och sprang efter mig.

Jag vände mig om

”Du din feta jävla kossa. Jag är klar med er jävla skuld. Sluta säga att jag är fan i skuld till dig kossan. Ni sa att föra jävla uppdraget var det sista så sluta lek att det inte var den sista”, sa jag med en ilsken röst. 

Diana kollade på mig med en förolämpad blick.

”Charlie om du fan inte lyssnar på staten så hamnar du i fängelse. Vill du hamna i fängelse eller göra det här jävla uppdraget?” frågade Diana med en arg röst.

Nästa del kommer snart :).

Hej nu håller man på göra simmarna till äkta kärlek ;). Ska lyssna på green day och lady gaga medan jag gör simmarna. Mest green day ;). Hittade Billie Joe Armstrong som simgubbe. Kan länka sen :). Simgubben är lik han om du installerar allt som behövs, men inte lika snygg som han irl *.*. Ja nu ska man börja med simmarna :).  

(nån redigerad bild jag har gjort bildlösa inlägg är tråkiga eller hur)