Klicka här för att läsa tidigare delar av Stefanis liv

Jag såg hur stenen sjönk. Min mage kurrade. Den soppan som jag hade ätit för två timmar sen hade inte inte gjort mig mätt. Hur skulle jag få tag på mat innan det blev mörkt? Jag tänkte efter. Kanske i parken kunde jag hitta matrester på golvet och en bänk på att sova. Jag bestämde mig för att gå till parken.

Efter en timme hade jag kommit till parken, det hade redan blivit mörkt. Det luktade inte mat. Det fanns inga matrester på marken. Magen kurrade ännu mer.  

Jag satte mig sorgset på en bänk. Jag fick vänta tills imorgon. Imorgon hade jag skola och vi hade lunch. Jag brukade alltid äta jätte mycket i skolan. Folk tyckte att jag var konstig men jag var jo hungrig.  

Långt ifrån mig satt en kille och tände en brasa. När han var klar spetsade han mat på ett spett och grillade spettet. Vinden tog med sig matens doft. Jag andades djupt in doften. Oh vad det skulle vara gott med mat. 

Jag märkte hur svarta moln gömde molnen. Det såg ut att det skulle börja regna. Små regndroppar började komma från molnen. Jag stirrade på himlen. Perfekt. Efter några minuter började det spö regna. Regnet smattrade i mitt ansikte.  

Plötsligt hade jag ett paraply framför mig. Jag kollade bakåt och där stod killen som hade grillat maten. Han kollade på mig med snälla ögon.

”Hej”, sa han.

Del 1

Här är andra delen av Stefanis liv. Har du inte läst första delen? Ovanför bilden står det del 1 tryck där och där har du del 1 det kommer vara så alltid så att jag länkar till er vilka delar som har skrivits så du kan läsa om de eller läsa de.

”Va fan gör du på min gräsmatta? Gråter du? Haha. Stick härifrån nu”, sa Shane med en arg röst.

Jag ställde mig upp.

”Förlåt”, sa jag.

”Stick härifrån”, sa Shane och gav mig en örfil.

Jag sprang iväg, om jag stannade kvar så skulle Shane ge mig mer stryk.

Jag sprang till stranden. Jag älskade Sunset valley staranden. Den var så vacker, och var ett bra ställe att skriva dagbok på.    

Jag satte mig ner och tog fram ett anteckningsbok från min ficka. Anteckningsboken hade jag fått från skolan och egentligen så skulle anteckna saker från lektionen men jag använde den som en dagbok. Jag började skriva i dagboken.

Kära dagbok.

Allt är som vanligt. Angelina skriker på mig som vanligt och det gör Shane med. Eller allt är inte som vanligt. Shane och Angelina är våldsammare. De slår mig allt oftare nu. Jag har fler och fler blåmärken. Jag kan knappt vara hemma som förut. Förut brydde de sig inte lika mycket om mig men nu är jag deras slagpåse och en person man säger elaka saker mot. Jag saknar när de brydde sig inte lika mycket om mig då kunde jag sova under ett tak, nu måste jag sova på gatan. Jag önskar att socialen, ser hur Shane och Angelina behandlar mig och tar mig till en snäll familj som ger mig nya kläder. Eller att min pappa kommer och hämtar mig. Men inte ens Angelina vet vem min pappa är. Men tänk om min pappa är snäll ser att jag liknar honom och tar mig till ett underbart hem. Men det är bara en dröm. En Dröm som aldrig kommer slå in.

-Stefani. 

Jag vek mitt anteckningsbok och la den i fickan. Jag ställde mig upp och kollade på vattnet.

Jag gick mot vattnet och kände hur mina skor blev blötta. Jag tog en sten från sanden, kastade den och önskade samtidigt att socialen skulle se mig hur Shane och Angelina behandlade mig och ta mig till en annan familj.

Jag har bloggat väldigt mycket och satsat mycket på bloggen. Det är några dagar kvar av sportlovet, och de dagarna ska jag ägna med min familj och kanske läsa böcker :3. Min pappa har köpt nya böcker! He is best. På måndag börjar skolan. Kan väl ta foton från sims, lägga på ett usb och skriva ett blogginlägg på håltimmen :3. Har inget viktigt för mig så kan väl skriva ett inlägg (mina vänner och jag är inte sociala, sitter med datorn och telefonen XD)

Här kommer första delen av Stefanis liv. Den är sorglig, och det är jag medveten om.

Jag var framme. Jag gick långsamt mot huset. Mina fötter gjorde ont. Jag hade gått från skolan till mitt hem. Det hade tagit en timme, skolan låg långt bort från mig. Angelina och Shane vägrade betala för en skolbuss. Jag var väldigt hungrig, och hoppades att Angelina hade fått en baksmälla och Shane var ute och jobbade. Då kunde jag sno lite mat.   

Som jag hoppades hade Angelina en baksmälla och Shane var borta. Angelina låg och sov i soffan och framför sig hade hon ölflaskor och ett cigarett paket. Jag gick till köket för att hitta nåt att äta.

Jag öppnade kylskåpet, och jag såg bara ölflaskor, whiskey och vin. Jag letade efter lite mat i kylskåpet. Tillslut hittade jag en grön vätska i en tallrik, som jag antog var soppa. 

Jag satte mig vid bordet och började äta soppan. Den smakade gammal och mögligt. Men jag hade tur att hitta nånting.  

Angelina vaknade, jag förberedde mig att springa därifrån. När hon vakande från en baksmälla, var hon arg och skrek på den första hon såg. 

Försent, att springa. Hon hade sett mig.

”Du, va fan gör du här? Ungjävel du ska alltid vara ute. Du får aldrig vara inne i mitt hus. Va fan, vi har pratat om det”, sa hon. 

Hon gav mig en arg blick. Om jag inte sprang iväg så skulle jag få stryk. Jag behövde inga mer blåmärken. Jag hade en massa blåmärken, från Shane och Angelina.

Jag sprang ut från huset, rädd att få stryk. Angelin satte sig ner rökte och drack. Hon var alltid full eller hade alltid en baksmälla.

Jag satte mig ner i gräset. Tårar rann ner från mina kinder. Jag kunde inte hålla tillbaka de. Varenda dag hade jag en gråtattack. Hela mitt liv var skit. Mobbad i skolan och hemska föräldrar. Varför skulle livet vara så orättvist?